Vad är pfas och varför pratar alla om det nu?

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, ofta kallade Pfas, har gått från att vara ett okänt kemiskt begrepp till att bli ett återkommande inslag i nyheter, rapporter och myndighetsbeslut. Föreningarna används för att göra material smuts-, fett- och vattenavvisande och har funnits runt oss i årtionden i textilier, brandskum, livsmedelsförpackningar och industriprocesser. Samtidigt växer oron. Pfas bryts ner extremt långsamt i naturen, sprids över stora områden och kan ansamlas i både djur och människor. Allt fler verksamheter, kommuner och fastighetsägare inser nu att de behöver förstå var Pfas kan finnas, hur spridningen ser ut och vilka åtgärder som krävs för att minska riskerna.

Vad pfas egentligen är och varför de inte försvinner

Pfas är en stor grupp syntetiska kemikalier med liknande uppbyggnad. De har en kolkedja där väteatomerna är utbytta mot fluor. Den här bindningen mellan kol och fluor är en av de starkaste som finns inom kemin. Den ger ämnena deras eftertraktade egenskaper motståndskraft mot smuts, fett, vatten och värme.

Samma egenskap som gör Pfas användbara gör dem också problematiska. Den starka bindningen innebär att de nästan inte bryts ner alls i miljön. Kemikalierna kan färdas långt via vatten, luft och mark och finnas kvar under mycket lång tid. Man talar ibland om dem som evighetskemikalier.

Några centrala kännetecken för Pfas:

De är mycket svårnedbrytbara i naturen.
Flera varianter kan ansamlas i levande organismer, inklusive människor.
Vissa föreningar misstänks eller är klassade som toxiska för reproduktion, immunförsvar eller andra funktioner.

Forskning pågår fortfarande för att förstå långsiktiga hälsoeffekter. Ändå finns redan tydliga signaler. Exponering har i studier kopplats till bland annat påverkan på blodfetter, lever, immunförsvar samt en ökad risk för vissa cancerformer. Myndigheter runt om i världen skärper därför successivt både gränsvärden och rekommendationer.

En utmaning är antalet ämnen. Gruppen omfattar tusentals olika Pfas-föreningar, med olika egenskaper, användningsområden och riskprofiler. Reglering och övervakning hinner sällan ikapp utvecklingen. Därför ökar kraven på helhetsgrepp, där man ser till hela gruppen, inte bara enskilda ämnen.

Var pfas finns i vardagen och i miljön

Pfas har använts i stor skala sedan 1950-talet. I dag kan de dyka upp på många fler platser än man först tänker på.

I vardagen har ämnena förekommit eller förekommer fortfarande i bland annat:

Vattenavvisande kläder och impregnerade textilier
Brandskum, särskilt skum använt på flygplatser och brandövningsplatser
Stekpannor och köksutrustning med speciella non stick-beläggningar
Livsmedelsförpackningar, till exempel fettavvisande papp
Skönhetsprodukter som vissa sminktyper och krämer

Mycket av den största miljöpåverkan syns dock kring specifika verksamheter och platser. En rad undersökningar i Sverige har visat på höga halter i mark och grundvatten kring:

Brandövningsplatser och flygplatser
Industrier som tillverkat eller använt fluorbaserade produkter
Deponier och avfallsanläggningar
Avloppsreningsverk och slamhantering

När Pfas väl hamnar i mark eller vatten kan spridningen bli långvarig. Grundvattentäkter, sjöar och vattendrag kan påverkas, ibland långt från den ursprungliga källan. Det här innebär risker för både dricksvattenproduktion, livsmedel från jordbruk och ekosystem i stort.

En annan aspekt som blivit tydlig de senaste åren är att Pfas kan dyka upp i oväntade mätningar. Ett företag eller en fastighetsägare kanske beställer en allmän miljöundersökning och upptäcker förhöjda halter utan att någon tydlig källa finns på området i dag. Förklaringen kan vara historisk användning, spridning via brandövningar längre bort, avloppssystem eller tidigare verksamheter man inte längre har koll på.

Detta gör att många aktörer behöver ta ett steg tillbaka och ställa mer grundläggande frågor: Var kan källan finnas? Hur ser strömningsvägarna ut i mark och vatten? Vilken risk innebär halterna för människor och miljö? Och vilka åtgärder är rimliga utifrån både kostnad och effekt?

Hur verksamheter kan hantera risker och ta kontroll

Fler verksamheter, kommuner och fastighetsägare inser nu att de behöver en strukturerad strategi för Pfas. Det handlar sällan om en enstaka punktinsats, utan snarare om ett arbete i flera steg.

En typisk process kan innehålla:

1. Kartläggning av källor och historik
Först behövs kunskap om var ämnena kan ha använts eller förekomma. Här spelar tidigare verksamheter, gamla brandskumsanvändningar, avfallshantering och processvatten stor roll. Gamla kartor, rapporter och intervjuer med personal kan bidra med värdefull information.

2. Provtagning och analys
När man vet var riskerna kan finnas planeras provtagning i mark, grundvatten, ytvatten, sediment eller slam. Noggrann provtagningsstrategi är avgörande för att resultaten ska gå att tolka på ett meningsfullt sätt. Laboratorieanalyser behöver anpassas till relevanta Pfas-ämnen och uppfylla aktuella krav på kvalitet och detektionsnivåer.

3. Riskbedömning
Analyserna tolkas mot gällande riktvärden och vägledningar. Men enbart halter säger inte allt. Man tittar också på exponering till exempel om området används som bostadsmark, arbetsplats, lekplats eller om grundvatten används som dricksvatten. Syftet är att avgöra om halterna innebär en oacceptabel risk och var insatser bör prioriteras.

4. Åtgärder och uppföljning
Om riskerna bedöms som för höga planeras åtgärder. Ibland kan källan hanteras genom sanering av mark eller installation av rening i vatten. I andra fall kan riskerna hanteras genom begränsning av användning eller information till de som vistas i området. Uppföljande provtagning behövs ofta för att se hur situationen utvecklas över tid.

Eftersom kunskapen om Pfas utvecklas snabbt behöver många aktörer också löpande bevaka nya rön och förändrad lagstiftning. Det gäller både de som har ett tydligt ansvar för förorenade områden och de som förvaltar infrastruktur, industrier eller fastigheter med komplex historik.

Här blir samarbetet med erfarna miljökonsulter och laboratorier avgörande. Otydliga frågeställningar, fel val av analysparametrar eller bristfällig provtagning kan annars göra arbetet onödigt dyrt eller leda till slutsatser som inte håller. Genom att tidigt ta hjälp av specialister med dokumenterad erfarenhet av Pfas-minimeras risken för felsteg och processen blir mer effektiv.

För verksamheter som vill ta kontroll över sin situation, planera långsiktigt och samtidigt uppfylla myndighetskrav finns stöd att få. Ett laboratorium som AKLAB kan hjälpa till med anpassad provtagning, tillförlitliga analyser och vägledning i hur resultaten bör tolkas i relation till gällande riktvärden och praktiska förutsättningar på platsen.